MOBERG

en sak som är grymt sjuk. som ni redan vet så brukar jag alltid kolla på satc, jag älskar det och är helt beroende. just nu är jag på säsong3, avsnitt9. det som är så jävla sjukt är att det som händer i serien, de senaste kanske 3 avsnitten har speglat mitt liv det senaste året. precis de problem jag har stött på, och grejen är att jag är precis som huvudrollen carrie. jag gör precis som henne, eller hon som mig. det är stötande, irriterande och jobbigt för jag sitter och skriker åt henne att hon gör fel,fel,fel! jag vet att hon gör fel, jag har varit i precis samma situation... men hon lyssnar inte. såklart gör hon precis samma fel som jag gjorde. fan.
funkar vi tjejer verkligen helt likadant? går vi alla in i samma fällor, även fast vi vet att det är fel? för både hon och jag hade känslan att det verkligen är fel, men kunde inte hejda oss? jag blir irriterad iaf, jag vill inte gå in i fällorna. men jag gör det. gång efter gång. det som verkligen stör mig med satc är att jag vet att allt löser sig för henne, vilket det inte gjorde för mig. inte på samma sätt iaf. fast visst har det löst sig för mig med, men inte alls med samma utgång.

du är min big alltså. han är min aidan. om jag hade vetat innan hade det kanske gått annorlunda med allting? jag hatar att ta beslut, för jag suger på dom. gör alltid fel. men o andra sidan så lär jag mig alltid av dom. något bra kommer det väl alltid ut. jag hatar big, för jag känner igen honom. har alltid gjort och det stör mig enormt. vill ruska om hans huvud och banka det lätt mot väggen så han förstår. det är allt jag vill att han ska göra.. förstå någongång!