DU ÄCKLAR MIG. VET DU DET?
ajusdet, så du vet saknar jag dig inte en sekund. tro inget annat.
det är söndag idag och jag får en känsla som kryper i kroppen. den vanliga känslan man brukar kunna få såhär på söndagskvisten. känslan av att jag borde plugga tills jag spyr, känslan av att jag inte orkar och att jag inte kunde bry mig mindre. känslan av att det ända jag skulle vilja göra idag är att ligga ner, kolla på film och mysa. mysa med någon riktigt mysig person, kanske med dig som går runt i tankarna, kanske inte. för det var lite för slisk, visst var det..?
funderar på om det är värt att ta den där resan till göteborg ändå? resan som ser ut att bara vara full med fördelar, inga nackdelar what so ever. så vad är det som håller mig tillbaka? ingen vet.. kanske tanken på att det låter så perfekt när man får det förklarat, men att allt kanske går i kras när man väl är där? det kanske är bäst att lämna det till fantasin, att dagdrömma om en tråkig söndag som denna. eller så tar man tjuren i hornen och vågar.
jag fick precis i denna sekund som jag skriver detta, ett samtal från just personen som bjudit dit mig, erbjudande personen. vi pratar ett slag om allting som finns att prata om. jag blir fast vid fejsan och vi avslutar samtalet för jag blir helt totalt okantaktbar. jag hör inga frågor, inga svar eller något. blir paralyserad. du äcklar mig, det är det ända jag kan tänka på när jag ser bilderna och allt som handlar om dig.
det är söndag idag och jag får en känsla som kryper i kroppen. den vanliga känslan man brukar kunna få såhär på söndagskvisten. känslan av att jag borde plugga tills jag spyr, känslan av att jag inte orkar och att jag inte kunde bry mig mindre. känslan av att det ända jag skulle vilja göra idag är att ligga ner, kolla på film och mysa. mysa med någon riktigt mysig person, kanske med dig som går runt i tankarna, kanske inte. för det var lite för slisk, visst var det..?
funderar på om det är värt att ta den där resan till göteborg ändå? resan som ser ut att bara vara full med fördelar, inga nackdelar what so ever. så vad är det som håller mig tillbaka? ingen vet.. kanske tanken på att det låter så perfekt när man får det förklarat, men att allt kanske går i kras när man väl är där? det kanske är bäst att lämna det till fantasin, att dagdrömma om en tråkig söndag som denna. eller så tar man tjuren i hornen och vågar.
jag fick precis i denna sekund som jag skriver detta, ett samtal från just personen som bjudit dit mig, erbjudande personen. vi pratar ett slag om allting som finns att prata om. jag blir fast vid fejsan och vi avslutar samtalet för jag blir helt totalt okantaktbar. jag hör inga frågor, inga svar eller något. blir paralyserad. du äcklar mig, det är det ända jag kan tänka på när jag ser bilderna och allt som handlar om dig.
Kommentarer
Trackback
