MOBERG

när man väl träffat en person som allting, verkligen allting känns rätt med, varför stöter vi då bort denna? för det kan väl inte bara jag som har gjort det misstaget? även om det var länge sen nu för mig så händer det att jag fortfarande tänker tillbaka på de där tillfällerna som man hade tillsammans ibland. och då ser man att allting var verkligen bra..! och då menar jag allting. det var inte bara den första kyssen som var så oerhört förbjuden så att det kittlades i hela kroppen. eller första gången vi var ensamma med varandra och hade det så enormt roligt bara vi två, eller när vi satt på min studsmatta och åt glass direkt ur förpackningen. nää det är allting tror jag, alla dom här små minnerna. att känna att ingenting är så bra tror jag. jag tror att allting passade ihop mellan oss faktiskt. och det kanske är just därför som jag var tvungen att stöta ifrån dig? jag klarade inte av det, det kändes lurt att det var så bra. alla pratade om oss men när jag var med dig var vi i en bubbla. men så varför tog jag sönder den? jo kära läsare, jag vågar inte vara kär. där har ni det, svart på vitt. madde är rädd för att vara kär. what kanske ni tänker nu, det vet jag att de flesta av er gör.. men efter vissa händelser har jag stängt av det där. så fort jag kommer för nära springer jag ifrån som ett litet barn, tro mig. men vet ni vad mer? jo jag håller på och ändrar mig, big time den här gången! och mina närmsta ser redan skillnaden, om ni inte gör det så är det synd. men tro mig, inga mer brustna hjärtan. så snälla, skitsnacket kan ni lägga av med. jag träffar ingen kille. ingen som helst på något mer sätt än vän. och om jag ens skulle det någongång inom framtiden så kommer ni inte få reda på det sådär.. rykten kommer inte höra det rätta. det gör det aldrig. men tro mig, jag har ändrat mig.