again and again

jag är besviken på dig, fastän jag egentligen redan då visste att jag skulle bli det. men jag ville inte tro det, jag vill tro att du har ändrats. kan verkligen inte tvivla på dig. fast det inte är första gången. vill lita på dig, allt du säger. men det fungerar inte längre. jag får inte, kan inte. det gör för ont. som en vän säger, man ska inte vara rädd. men jag är det. jag är rädd för allting egentligen. hur blir man orädd? hur vågar man satsa allt på något när man bara har blivit sviken hitils? jag vågar inte. men vågar man inte satsa, då kan man inte heller vinna. ett pris värt att betala? jag vet inte. jag vet inget längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0