MOBERG

-jag mår toppen, tack som fan för att du frågar.
ärligt, hur många är ärliga när dom svarar på frågan "hur mår du?"..? för mig kommer det iaf som en reflex "det är bra:D själv?" med ett jätte leende på läpparna. inte fan är det alltid det är sant, eller? jag tänker liksom inte först, utan det kommer & sen tänker man "nejfan, jag har ju lunginflamation?!" och DÅ säger man som det är. varför är det så? är det från barndomen när man lärde sig att svara det? är det bara för att vara artig? är det någon mer eller är jag helt trög?

sen kan man såklart även ha andra anledningar att svara "bra" på frågan. tex så orkar man kanske inte svara ärligt, för det tynger en? fast det kanske är det ända rätta, för att kunna må bättre behövs ibland pratas om problemet. man kanske inte orkar berätta, för att man inte vill att folk ska snacka. men hur bra vänner är de då egentligen? är de ens värda dig? om man väl mår dåligt så svarar man troligtvis inte det första gången iaf.. inte jag iaf, jag svarar på tredje, kanske andra.. är det att ljuga?