MOBERG

satt på bussen och filosoferade de ca30 minuterna jag som alltid har på mig.. jag kom att tänka på "är det värt det?" liksom till allting. generellt sett alltså, vad är värt vad? ska man ge upp sig själv, den man är för att göra någon annan nöjd? då är man väl inte sig själv längre... eller? när har man gett allt, och när ska man inse att man inte kan släppa allt annat bara för en ända grejs skull? det kommer alltid nya möjligheter. är det värt att plugga som ett djur när man är ungdom, och då missa "livets bästa år" som alla säger? säger inte alla föräldrar & vuxna det, att man ska ta vara på att vara ung, leva livet liksom.. men hur mkt liv får man om man pluggar hela dagarna? eller som i mitt fall när man går till halv6 tre dagar i veckan och knappt får tid över åt annat? vore det inte enklare om man bara kunde bli född färdigutbildad, smart som fan liksom.. då slipper man slösa bort så mkt tid, och kan redan då börja jobba på dagarna och leva livet hela nätterna? sådär ja, lite buss-filosofi, varsågoda. puss♥