GLAD, GLADARE, MADDE?

fick höra en grej idag på matte stödet, vi diskuterade framtidsyrken och när vi kom in på mig så vet ju redan de flesta att jag vill bli barnmorska. men iaf så sa jag att jag tänker på polis ifall om jag någongång skulle ändra mig, vilket inte är så troligt. då säger min klasskompis zeinab som är med den grupp tjejer jag brukar umgås med "va, det kan du inte bli. det är du för glad för ju! du ler hela tiden".
är det så? är polisyrket riktat åt sura gammla tanter&gubbar som inte har någon humor? (hur dålig den än är, alltså jag menar inget sinne för humor alls... surt liv!)

HAHA här bjuder jag på lite polis bilder på killar som har extrem humor. njuuut



jag har min egen humor. jag skrattar väldigt ofta åt mina egna skämt, även om alla runt omkring kanske inte alltid gör det. jag gillar det, det får mig att bli glad. jag kan komma på mig själv på bussen med att sitta och små fnittra för något roligt jag tänkt på. haha det är sjukt, men samtidigt så roligt och då går det inte att sluta skratta. blir till att bita i läppen, blunda och räkna långsamt samtidigt som man försöker slappna av i alla ansiktsmuskler som krampar så enormt när man vill skratta. ni vet skratt attacker? jag får dom dagligen iaf. speciellt när jag är med mina vänner.

tobbe gillar min humor stenhårt. han har vant sig liksom, han fattar vad jag menar när jag säger något sjukt och fattar oftast vinken i mina skämt. han kan även haka på dom på ett fiffigt och roligt sätt som gör att vi kan ha en kort konversation i skämtstil innan vi börjar asgarva. han säger även att man inte kan vara ledsen med mig för jag glädjer, vilket är jävligt bra. fatta om jag skulle göra så att alla omkring mig började gråta? rolig tjej liksom..
t säger även att det inte finns någon som mig, att jag är speciell och han inte förstår sig på idioten som inte fattade vad som är så bra med mig. han som släppte mig bara sådär. idioten är du om du undrar och om du ens läser. du är idioten som inte fattade. nu får du leva med det.

vad vore livet utan skratt? som livet utan madde?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0