MOBERG

jag kom på en sak på väg hem idag, det snöade ute och jag kom på mig själv med att försöka fånga de små snöflingorna i munnen medans jag traskade hem. det kom liksom av sig själv. då tänkte jag att jag bara måste fråga er, är jag ensam om att fortfarande försöka fånga snöflingorna(som faktiskt kräver sin snits.)? jag blir iaf sådär härligt barnslig och halvspringer till den största flingan jag ser och försöker fånga, dock oftast utan resultat...

till saken hör också att jag måste se enormt efterbliven ut. tänk er att det kommer en tjej runt 18år springandes med tungan halvt hängandes utanför munnen samtidigt som hon glor upp mot himlen och hugger med huvudet som en kyckling!? grannarna måste tro att jag råkat ut för en olycka.. vill inte ens fundera på vad som rör sig i gamlingarnas huvud...

FAN VAD JAG VILL HA EN NÖRD/TÖNT ATT DELA LIVET MED. OR NOT. BARA KANSKE OCH IBLAND.

you don't care how it hurts, neither do i. maybe that's why we're so much a like but still so different? but the thing is that we both actually really do care, it's just that no one wants to be the one to throw the towel in. no one wants to give up and be the weak one. that's why it hurts so damn much. isn't it? you know?

(och ja, jag har mittbena ibland. och ja, mitt hår har varit uppsatt och är vidrigt vid fotot. och nej, jag har inte sminkat mig. och nej, det är inte mitt rum)
MEN DET ÄR FAN MINA NYA 10CENTIMETER HÖGA DOJJORRR! (själva anledningen till bilden ;P)