MOBERG

Vi kan gå långsamt genom stan
Vi kan stanna till ibland
Vi kan drunkna i varann
Och om sanningen skall fram,
Jag vill att vi skall älska, inatt

Det finns tillfällen i livet,
Som aldrig kommer igen
Man känner det på sig,
Av nån anledning vet man att det är så











jag känner mig enormt ensam. jag känner mig patetisk och fjantig. jag sa hejdå till mitt sällskap för cirkus 2 timmar sedan och jag står redan inte ut. sällskapssjuk? nehe! tyvärr är jag det, och mycket sjukligt sådan till på köpet.. mina ynka katter räcker inte till, nej de är bara jobbiga. springer in, ut, in. fan. haha jag vill kunna prata högt utan att verka sjuk, och att prata för mig själv ger inte så mycket tyvärr.. och jag som brukar vara jävligt bra på att prata tänker ni säkert nu? haha, fattar ni då hur jag mår nu? haha fatta vad jag kommer prata imorgon i skolan..!

jag har planerat att försöka att ha sängkamrat nästintill varje kväll de närmsta två veckorna. imorgon och tisdag är bestämda, resten planeras allt eftersom. det är rätt skönt ändå.