S - S - S - S J U K T

jag vet inte varför jag gör som jag gör ibland. jag är lycklig men söker olyckan? är det för att jag saknar osäkerhet och smärta? maschosist-madde? men när är det nog? finns det någon gräns för vad man gör själv, för att söka olyckan? jag har nog alltid vart så, även hur lycklig jag än är, söker jag alltid i små stunder efter det som gjorde mig olycklig. jag fattar inte. gör du?


lillesyster och jag, börjar bli sjukt lika.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0